Olidligt
Förstår ni vad jag menar?! Det är inte nådigt...
Dynamite
Hur som haver så var det en riktigt rolig kväll, svårt att inte ha kul när man är med dessa människor ♥
Halloween i helgen också och jag är redan taggad till max!
på fredag blir det till att fixa linser och byta piercing. Najs bajs.
Nu ska jag sova för jag ska upp halv sex imorn.. yeeey!
Undra när jag egentligen när min plan ska slå in, att få pengar men inte behöva göra nåt.. hmm.
26e
Nu drar jag in till stan för att träffa fint folk! Ciao. Jag är ful ibland i know.. men bara ibland ;)
Biljetter bokade
Oh yes fuckers, nu är biljetterna bokade! Och för er kära små barn som vill följa med så är det bara att säga till!
Habba habba boom boom va jag är glad :D
Killen från H&M reklamen
Någon som vet vad han heter btw?
Piercing
Inga bilder blir det nu, tog några men dom blev så dåliga så får se om jag kan ta några bättre imorn när det är ljust.
Så tills dess får ni nyfikna små jävlar vänta ;)
Puss o kram
Våldtäckterna i stockholm
Jag, som många andra, är extremt upprörd, ledsen, förbannat och det mesta negativa en människa kan känna just nu känner jag.
Jag känner en av dom utsatta, en kompis till mig känner den andra..
Jag blir arg över att det finns folk som kan göra sånt här mot en annan människa. Att man inte ens ska kunna gå från tunnelbanan och hem eller stå och vänta på en buss utan att vara rädd.
Jag vet inte om några av er kommer ihåg inlägget jag skrev för ett tag sen ang hur jobbigt jag tyckte det var att gå själv om kvällarna/nätterna och att det ofta är utländska killar som gör och säger saker?
Vad jag har hört/läst så var det en utländsk kille, eller killar (det vet man inte) som gjorde detta. Dom har ju inte kommit fram till ifall det var samma person eller om det var två olika.
Jag vill inte att det ska vara så, jag vill inte dra alla över en och samma kant, men det är verkligen inte lätt när det hela tiden bevisas motsattsen.
Ska det här samhället vi lever i bara bli jobbigare och hårdare? Ska det verkligen bli så att brotten ökar och att folk inte ska kunna känna sig säkra ute?
Jag kan säga att jag ofta tar tuben eller åker buss själv. Det ultimata skulle vara om jag kunde åka taxi varje gång men dom pengarna har inte jag. Så ärligt talat, det som stoppar mig från att åka taxi är kostnaden. Ska det verkligen hindra tjejer, eller killar också för den delen, att åka en säker resa hem? Priset.
För taxi är fan inte billigt i Sverige.
Men där måste jag även tillägga att jag känner mig inte ens säker i en taxi. Hur mycket har man inte hört om folk som åkt taxi och något har hänt.
För några helger sen åkte jag faktiskt taxi för att min kompis tvingade mig, jag åkte med taxi Stockholm och jag var jätte nervös. Killen var trevlig och allt sånt men han tittade på mig på ett sätt som fick mig att känna obehag. Jag må vara nojjig, jag vet inte. Men jag känner mig inte ens trygg i en taxi. Inte ens med seriösa företag.
En annan sak som ploppar upp i mitt huvud är vad jag skulle göra med personerna som utsätter människor för sånt här om jag träffade på någon.
Jag känner hat och jag känner att personen inte har rätt att känna lycka. Jag känner att jag vill få den personen att känna så mycket smärta att det inte ens blir nådigt. Att personen i fråga skulle be om att få dö.
Hemskt? Brutalt? Borde jag skriva så? Ja.
Jag är aldrig för våld förutom när det handlar om självförsvar eller om man måste hjälpa någon och det inte finns någon annan utväg.
Men i dessa lägen skulle jag inte bry mig.
Jag förstår dom som har mördat personer som gjort detta. Tänk om det var din dotter eller din son som blev utsatt för nåt. Skulle man som förälder någonsin förlåta?
Skulle man kunna tillåta att den personen gick fri efter två år? OM nu denne ens blev dömd.
Vad tycker ni, är det okej att döda i det läget? Borde personen som gjort det få ett mildare straff på grund av anledningen?
Jag kan inte göra mycket åt hur samhället ser ut, det är ingen som skulle lyssna på mig, det ÄR ingen som lyssnar på mig. Jag kan göra små saker, som vi alla kan självklart. Men i det här läget så kan jag som ensam individ inte göra ett skit.
Som en enkel åtgärd, eller det är nåt som jag skulle känna hjälpte mig i alla fall och fick mig att känna mig lite tryggare. Var om taxiresorna blev billigare. Jag förstår att det kanske är något som är svårt att införa för bolagen ska ju ändå gå runt.
Men snälla, något måste ju gå att ordna. Mycket lägre priser på kvällar och nätter? Eller för tjejer? Eller låta en del skattepengar gå till just det här? En fond kanske? Eller som Joacim som bestämde sig för att starta en fond och spara pengar till sin dotter som bara ska gå till just detta, taxi resor.
Jag vet inte, men jag skulle vara så otroligt glad om jag faktsikt hade råd att ta en taxi från stan till bromma eller vart det nu är jag ska.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8010021.ab
Adobe Photoshop CS5
Nu blir det lite andra bullar här på bloggen.. Hoppas jag (A)
I don't know what it is
I dont know what it is but you drive me crazy and every time i'm around you it feels amazing.
Det är inte okej att vilja ha något så mycket som jag inte kan få, inte för mig i alla fall.
Någon gång måste det ta slut, det här är för jobbigt.
Tror aldrig jag velat nåt så mycket som jag vill det här just nu.
Vad hände med allt som varit? Försvann det bara? I guess so och jag tror inte att jag klagar.
Nu vill jag ha some sweet dreams, men hur lite jag än vill det just nu egentligen, så drömmarna gärna vara lite annorlunda.
Bonde
Skulle vaxa mig, hör någon skrika, öppnar dörren, där står katten och är dynsur och "skriker" (ja ni som vet hur katter låter när dom skriker vet vad jag pratar om), låter honom komma in i värmen lite och tänkte väl att han skulle vilja ha lite sällskap för att sen lägga sig någonstans och slummra in. Så var inte fallet. Nej förstår ni, min katt är väääldigt sällskapsjuk och ville inte för en sekund låta mig vara. Lite jobbigt när man samtidigt ska försöka vaxa mig själv.
Hur som helst så får ni en liten serie bilder från när Yoji höll på.
Tyvärr inga bilder på snutten min, meen det kommer fler gånger när hon får vara med :)
Imorn är det hoppträning också, tänkte bara tillägga det. Vad som händer efter det vet jag inte 100 än. Kanske blir till att hälsa på pubertets-Elin. Jag ska i vilket fall se på greys har missat dom två första gångerna för att jag inte har femman på jobbet.. Vilket är lite surt.. LITE.
Band-tips
Sångaren är ju helt klart i min smak! Trodde ni att jag skulle kunna utelämna det? ha! Icke.
Sen måste jag faktiskt tala om för er som inte redan gjort det, att lyssna på Anberlins senaste awesome, yes! Bästa dom gjort? Inte kommit fram till det än.
Thunder child
Väntade på bussen för att ta mig till Niclas.
Vilken jävla lycka och den lyckan sitter i än idag.
Tack people tycker om er alla sjukt mycket :) och ännu en gång, grattis Niclas!
21.40
See ya!
Keep on walking
Nu är jag hur som helst tillbaka på jobbet/hemma (det har praktiskt taget blivit mitt hem eftersom att jag spenderar större delen av tiden här), jag är röd över så gott som hela kroppen för det var fucking kallt och att det blåste typ 100 m/s gjorde ju inte saken bättre.
Nej.. nu orkar jag inte med klagandet längre. Det positiva med detta är ju att jag fått motionen och den där långa kvicka promenaden som jag skulle börja med. Hey hey heeeey.. kanoners!
God natt, jag är trött.. jääävligt trött från gårdagen. Imorn är det jobb.. hepp hepp hepp!
I got soul, but I'm not a soldier
Sitter och väntar på att få ett litet sms som gör det klart för mig att dra in till stan.. dock tar det där smset väldigt lång tid och det känns som att jag håller på att somna. Upp tidigt i morgon ska man också så kan ju inte vara ute så länge.
Känner mig inte direkt fit for fight till någon utgång, men en öl på en nice pub funkar ju!
Såå medans jag sitter/står/går runt och allt vad man kan göra medans man väntar, så lekte jag runt lite med kameran. Så ni får helt enkelt stå ut! (självklart lägger jag bilderna före texten bara för att ni ska vara tvugna att kolla på bilderna) ;)
Någon annan som ska ut idag kanske?
Nattliga tankar och utmaning
Av någon anledning kom den här låten upp i huvudet på mig.
Jag känner mig inte hemma i Sverige och jag vet inte varför, det känns hela tiden som att jag inte är nöjd här och att jag aldrig kommer att vara det. Det här är hemma, men ändå inte. Är det någon som förstår mig när jag säger så?
Jag har känslan av att jag aldrig kommer få jobba med det jag vill så länge jag bor i Sverige.
Känner du dig tillfreds med att bo här eller känner du som jag att det finns någon annat som skulle passa dig bättre?
Jag har absolut ingen aning om hur mitt liv kommer se ut om fem år, inte ens två.. eller ett. Vet jag ens hur mitt liv kommer se ut om en månad? No.
Stör det mig? Nej inte direkt. Men jag kan inte påstå att jag är helt tillfreds med det heller. Jag försöker leva i nuet trots att jag kan vara ett litet kontrollfreak ibland, så det är inte alltid lätt men oftast.
Jag försöker att inte stressa upp mig över jobb och sådant för det är ingen idé, det blir vad det blir. Jag vet att jag kommer jobba med något som jag trivs med. Sen kanske det inte blir mitt första långvariga jobb men trivs jag inte så vet jag att det bara kommer vara något tillfälligt, och det gör väl inget?
Jag är ingen människa som tycker om att plugga, jag har inget läshuvud och jag har svårt att koncentrera mig. Jag måste alltid läsa igenom vad jag har skrivit minst två gånger för att jag är lite ordblind. Jag har svårt för fancy ord för jag antar att jag helt enkelt inte är så fin i kanten och välutbildad. Jag kommer aldrig bli advokat, eller vara högt uppsatt på någon bank, inte heller läkare eller något annat som kräver en lång och svår utbildning med höga betyg. Jag kommer inte tjäna pengar på att gå runt i strikta kläder och prata med människor eller sitta framför en dator.
Varför? För att jag helt enkelt inte är bra på det och för att det inte är något som intresserar mig.
Vad jag däremot är bra på är kreativa saker. Enda gången jag känt mig duktig och motiverad till att göra bra ifrån mig var mitt fjärde år på gymnasiet när jag fick gå foto inriktningen. Jag har aldrig jobbat så hårt i hela mitt liv och har heller aldrig brunnit för något så mycket som jag gjorde då.
Det gick inte bara bra för mig med foto utan varenda ämne gick bra. Jag pluggade röven av mig och belöningen jag fick av lärarna var oslagbar.
Jag har aldrig känt mig duktig på någonting i mitt liv, och jag gör det fortfarande inte, förutom några få saker.
Jag var bra på basket och jag älskade att spela basket, jag ångrar något otroligt att jag slutade.
Ridningen, jag vet att jag var bra.. jag ÄR bra fortfarande och jag rider knappt nu.
Foto, jag vet att jag kan, innerst inne. Jag behöver bara få motivationen och intala mig själv att jag kan.
Därför saknar jag skolan, jag saknar alla lärare på media som fick mig att vilja jobba hårdare och som fick mig att inse att jag faktiskt kan.
Jag saknar Thomas som var hård men oj så rättvis han var. Lärare ska inte smeka dig medhårs, vill du något här i livet så ska du få bli förberedd på det och livet är hårt. Damn, jag har knappt börjat mitt liv och jag tycker redan att det kan vara tufft.
Din arbetsgivare kommer inte godkänna att du kommer sent till ett möte eller jobbet, eller lämnar in någon efter deadline. Han/hon kommer troligtvis inte heller bry sig ett skit om du har bråkat med din pojkvän/flickvän och inte kunde sova under natten så därför kommer du försent eller ringer och säger att du inte kommer alls.
Skolan är en jävla sandlåda där du kan leka runt. Livet kan kännas hårt bara för att någon av dom andra barnen skvätter sand i dina ögon eller du får sand innanför byxorna . Det kommer klia så in åt helvete och troligtvis kommer du behöva be någon hjälpa dig tvätta bort det mellan skinkorna för du klarar det inte själv. Men den där lilla sandlådan du levt i under X antal år.. är ingenting mot vad livet utanför sandlådan har att erbjuda.
Inte bara det att livet blir tufft.. för yes, det kommer det att bli. Utan vilka möjligheter du har framför dig!
Det må vara så att jag skriver på och ni tycker att det mesta är crap, men för mig och i skrivandets stund så är det i mitt huvud och för mig helt klart. Det känns nästan som att en liten lampa har tänds.
Var glad över den du är, du kanske inte är bra på allt men du har något som DU är bra på. Låt inte andra ifrågasätta varför du gör si och så, eller varför du INTE gör si och så. Du är du och ingen kan ta det ifrån dig. Låt ingen tvinga dig till att bli något som du inte är. Låt heller inte andra ställa krav på dig, du har nog med krav på dig själv så det räcker och blir över.
Ta vara på tiden i skolan, försök vara öppen både mot dina lärare och klasskamrater.
Jag var det inte och jag vet att hade jag varit det så hade mina tre första år på gymnasiet varit så mycket lättare. Troligtvis mina år på högstadiet också.
Gå inte och vänta på att någon ska ta kontakt med dig eller se att du mår dåligt, be strong och ta saken i egna händer! Du har inget att förlora.
Men till er som inte känner er ensamma.. våga försöka nå ut till andra. Ett ”hej” eller ”du kan vara med oss” ”vill du hänga med och äta” vad som helst kan få en person att må så mycket bättre. Ett litet leende kan göra stor skillnad!
Och people! Respektera varandra, föräldrar.. respektera era barn och låt dom gör vad dom känner för. Ni kanske inte får ungar som lever upp till era förväntningar och dom kanske inte gör det som ni önskade att ni hade gjort men aldrig lyckades med. Dom kanske heller inte börjar tjäna massa pengar, lever ett fancy liv och kan försörja er när ni behöver det. Ni kanske inte fick det livet ni ville ha och för er kanske pengar är viktig, eller ni tror att det är vad som behövs för att man ska vara lycklig. So what om din son jobbar med något där han inte får så bra lön? Han kanske är lycklig ändå.
Jag säger inte att ni ska släppa allt som har med föräldraskap att göra, men tänk på att det är jobbigt nog att vara ung, vi har nog så många krav på oss själva, vi har funderingar så det räcker och blir över. Vi behöver inte någon som konstant ska ifrågasätta saker. Vi lär oss och vi kommer troligtvis få x antal kärringstopp eller hamna i diket, men vi kommer iväg strax efter eller vi tar oss upp igen. Vi har lärt oss hur vi ska undvika det där och vi går vidare.
Låt oss välja den vägen som känns bäst, den med minst köer eller den med mest, skit samma. Sitt inte bredvid och var en Codriver som gormar och skriker. Behöver vi hjälp, så säger vi till.
Nu har jag skrivit en fucking uppsats och jag lovar att hälften av er slutade innan halva, men det spelar ingen roll.
Jag har en liten utmaning.
* Innan söndag vill jag att alla ska ha gjort/sagt något snällt till en person ni inte känner. Det kan vara att bara lägga på ett riktigt smile mot någon eller tala om hur fin personen är, eller snygg tröja, hår kanske? Äh ni fattar! Ni ska få se att personen blir troligttvis jätte glad och förmodligen så har du gjort dennes dag och kommer säkert inte att glömmas bort på ett bra tag.
Nu har jag suttit här och skrivit att vi barn, stora som små, säger till om vi behöver hjälp. Så god dammit! Se till att göra det nu så jag slipper äta upp det där sen. Lite hjälp kan dom väl få på traven?
Sen sist men inte minst, så vill jag faktiskt tacka mina lärare. Agneta och Helen från högstadiet. Mina lärare från gymnasiet och jag måste nog ge Thomas lite större cred. Anyways.. Ni var awesome.
Så nog om mitt lilla tacktal, nu är det dags att sova för det är jobb imorgon som gäller. Time to make money people!
Fall
Promenad idag med Selma. Jag fick lite små ångest när jag kollde igenom bilderna. Jag känner att jag måste lägga upp nåt här, men jag kunde inte bestämma mig för en bild för jag tyckte mer eller mindre att alla bilderna var dåliga. Så i stället för att inte lägga upp någon alls så fick det bli jätte många bara för att jag inte orkade rensa.
Jag har inte Photoshop längre vilket gör mig galen, bara det gör mig otagg.
Det känns som att min kreativitet bara dalar och det är inte bra.
Jag vet inte alls vad ni tycker om bilderna, kanske är det bara jag som är allmänt självkritisk at the moment. Men hur som helst, tycker ni nåt om bilderna, vad som helst, kommentera! Det uppskattas.
Kram på er.
Party like a rock star, again
Stöd Rosa Bandet
Besviken
Nytt försök?
Blond or not?
People! Ska jag våga?
Vi pratar alltså om tjejen som aldrig har färgat håret.. ever. Vi snackar alltså om att jag så gott som aldrig kommer att få tillbaka min naturliga hårfärg..
Tänk på jobbet som krävs för det här and so on, och sen säg vad ni tycker.
YES or NO? <
Men ni måste svara ;)
Sen en liten note till mig själv: oxideret.dk
Iphone 4
Hittade dom här på nätet och tänkte att jag skulle köpa ett i alla fal, vet bara inte vilken jag ska välja än. Så vilken tycker ni bäst om? =)
Comment
Var på bio igår och såg Grown ups, riktigt skön film! Jag satt säkert och skrattade/log 95% av tiden. Efter bion drog vi till Gula villan vid universitetet. Det var trevligt och kunde säkert ha varit riktigt kul men vi var inte där så länge. Djn var för övrigt grym! Tog hans visitkort ifall man skulle slänga ihop något party någon gång ;)
Har fixat Google translate på bloggen också men såg att den inte gör världens bästa översättning. Men det kanske hjälper till lite i alla fall för dom som inte kan svenska.
Sen tänkte jag på det, nu är ju ändå en hel del som läser bloggen vilket är jätte kul! :D
Men skulle vara kul om ni kommenterade också, såååå nu gör vi ett litet test..
Läser du det här inlägget så kommentera! Behöver inte vara nåt speciellt alls, men do it!
Och självklart skulle det vara kul om du skrev namn också.
Idag blir det bara en chill kväll känner jag, behöver sova.
Men vad händer för alla i helgen då?
Party people
Så här såg en del av min lördag ut. Vi var på nåt café i Gamla stan som dom hade fixat om till värsta förfesten typ. "Förspel #2". Det var riktigt nice! Och folket var självklart awesome.
Efter det drog jag och mötte David och Marcus för att sen dra till Lobby. Jag tyckte det var ett nice ställe, inte som jag har förväntat mig men ändå nice. Var inte så mycket folk som jag hade trott i och för sig och många var nog lite för unga för min smak. Dock fanns det ju en hel del kex att kolla på! haha ;)
Tänkte att jag skulle berätta lite allmänt om veckan/helgen eftersom att jag knappt uppdaterat här.
Jag jobbar varje dag men har inte varit hemma sen i tisdags utan har sovit på jobbet.
Tisdags var jag med Andy och gänget för att fira hans födelsedag. Vi drog till en afrikansk restaurang vilket var jäkligt kul eftersom jag aldrig gjort det tidigare.
Onsdags skulle jag ut men var så jäävla trött efter jobbet så det slutade med att jag satt på jobbet och glodde tv hela kvällen.
Torsdags var jag på Anchor och tog en öl med Stefano, helt okej place.
Fredags blev det fest i Haninge, var jäkligt trevligt fram till ett eller nåt. Hade gärna berättat mera om den kvällen men känner inte att det är nåt som jag lägger upp på bloggen.
Lets just put it like this, hur någon människa kan göra så mot någon annan förstår jag inte.
Det har inte blivit så mycket sovande den här veckan och jag har varit helt slut måste jag säga, så när jag äntligen fick sova ut idag så sov jag som fan. Vaknade halv fem idag och det var inget jag-vaknar-upp-kollar-på-klockan-inser-att-jag-är-för-trött-och-bestämmer-mig-för-att-sova-lite-till utan jag sov verkligen som en stock fram till halv fem och då insåg jag att jag verkligen måste upp, men hade lätt kunnat sova längre.
Jag måste säga att jag är lite stolt över mig själv ändå, jag känner att jag börjar växa till mig och få lite mera kött på benen.
Att allt det där med "mycket snack och liten verksta" börjar ändra sig. Så är det ju för dom flesta, det är mycket snack om hur man vill ha det och vad man ska göra osv osv men det händer inget.
Nu tar jag saken i egna händer, skiter i stödet och gör vad jag vill.
Jag behöver ingen som håller mig i handen längre. Visst det känns jobbigt och ibland skulle jag verkligen vilja att jag hade någon bredvid mig, men jag kan inte gå och vänta på att någon ska göra det. Gör jag det så kommer jag missa alldeles för mycket roligt i livet och det är nu jag är ung. När jag har familj och barn kan jag aldrig gå tillbaka till det jag har nu. Chanserna jag får nu kommer inte då.
Jag vidgar min vänskapskrets, jag kommer troligtvis åka till USA själv, för det kommer inte vara en jävel som har dom pengarna. Spelar ingen roll att det är någon som vill med för det kommer bara inte hända, jag känner mina vänner allt för väl.
Just idag är jag stark.
