Erica Lindholm

Är det någon oskriven regel mellan hundägare att om man möts så måste man hälsa på varandra?
Det spelar ingen roll om jag möter en människa som jag aldrig sett förut, man säger hej ändå. Why?
Det verkar också som att del hundägare tycker att det är "artigt" att låta hundarna hälsa också, utan att ens fråga innan. Kan säga på en gång att jag låter inte min hund hälsa på andra hundar och verkligen inte i koppel på ett krystat sätt. Om det är någon gång hundar kan ryka ihop så är det när man bara föser fram dom och har matte/husse bakom. Jag vet att min hund inte gillar alla hundar och jag vet att hon är väldigt beskyddande när det gäller mig. Så enda gången jag låter henne hälsa på andra hundar är på en gemensam promenad när inget är krystat eller så. Ni fattar?

Plus att jag kan säga det här hur många gånger som helst, men min hund är f.i.e.r.c.e!

Eftermiddagen spenderades i Norrtälje med min fina mamma och syster. Vi satte oss på ett fik och gick lite ärenden och jag hittade äntligen mina svarta jeans, på REA också. Awesome. Så nu slipper jag glida runt i ett par svarta jeans som är trasiga under röven.
Har i vilket fall som helst varit jätte mysigt <3
Hakade på Petra upp till roden också för hon hade glömt lite skolsaker, väl där uppe så stötte vi på Thomas så nu har vi äntligen bokat studiotid nästa vecka, OM jag är taggad!
Slängde ihop en "dagens" och då menar jag verkligen slängde ihop, både när det gällde att slänga på sig kläder och fota.
Bild på jeansen ska jag försöka fixa o så får vi se om jag får en sån "snygg" röv i dom som man ska få, Levi's Denim curve.

Någon som kan gissa vad det röda är?

Ah juste! Glömde bort att säga att jag är i London 10-14 feb.
Bestämde mig idag för att haka på Marcus.
Någon som vet nåt kul som händer där den helgen? Kanske någon annan som ska dit då? Eller varför inte haka på? ;)

Det är en jäkla massa tankar i mitt huvud just nu.. Nästan lite för mycket.
Det är svårt att greppa om allt och bestäma sig för vad som ska göras, klockan tickar.
Jag hatar när det inte går som planerat och ärligt talat så har mina ca 7 månader gått långt ifrån vad som har varit planerat.
Mål blir så nära att jag nästan kan ta på det och sen i sista sekund så slinker det ur mina händer. Varför? Is it not meant to be?
Jag kan ärligt säga att det enda jag vet just nu, det enda jag är 100% säker på, är att jag vill åka iväg, utomlands. Visst skulle drömscenariot vara att jag fick vara borta en längre tid, men eftersom att universum/personer gillar att fucka med mig så blir  det nog ingen sån resa på ett tag, tyvärr.
Så at the moment nöjer jag mig med mindre resor, vart som helst.

Jag vet inte om jag ska ta mina pengar jag samlat ihop och bara dra, men frågan är vart? Det är ingen som vill åka med mig och jag har inte direkt några kontakter i dom varmare länderna. Inte så bra kontakter iallafall.
Eller om jag ska ta mitt pick och pack och faktiskt dra till Norge och jobba röven av mig i några månader. Är det någon som är sugen på det kanske? För en roomie skulle ju vara trevligt, och lite billigare ofc. Eller är det kanske någon som redan är där borta och har ett rum över?

Jag har kommit till den punkten att jag är redo för alla förslag som finns. Boende vart det än är, resa vart det än är. I don't give a shit, jag vill bara komma iväg.
Om det så är en vecka eller 3 månader.

Nåt annat jag grubblat över är att jag känner mig rätt så ensam, med det menar jag inte att jag inte har vänner osv utan mera att jag känner mig ensam om att vara i det läget jag är nu.
Under massa år, och fortfarande för den delen, så pratas det bland vänner och bekanta om vad man vill göra, vart man vill resa, alla äventyr man vill göra and so on. Jag har alltid trott att det inte skulle vara några problem, att dra iväg med vänner dvs.
Men det enda jag hör är människor som vill göra saker, men dom har grejer som hindrar dom. Antingen är det pojkvänner, flickvänner, jobb eller lägenhet osv. Det kommer alltid upp saker som ska vara "hinder".
Är det bara jag som är trött på att höra allt?
Nu kommer gnället så för er som inte vill läsa för att ni inte orkar eller för att ni kommer lacka ur, sluta nu..

So du har en pojkvän eller flickvän? Antingen följer människan med eller inte, och om fallet blir det sistnämnda so what? Är det nåt att ha så kommer ni fortfarande att ha varandra när du kommer tillbaka.
Jag kan till 90% säga att är du ung nu, så kommer förhållandet inte hålla livet ut iallafall, så varför hålla tillbaka det du vill göra bara för att du har någon annan i livet?
Men låt oss säga att förhållandet håller ett jäkla bra tag, då kan jag till 100% säga att om du har saker nu som du känner att du vill göra, men inte gör så kommer förhållandet verkligen inte hålla eller du kommer att bli väldigt olyckligt och ångerfull någon gång i livet.

Till jobbfronten. Ärligt talat, det jobbet du har nu är det någon du känner att du vill hålla på med resten av ditt liv? Är det jobbet så viktigt att du inte kan säga upp dig och hitta ett annat jobb sen?
Är det tungt att be om tjänsledigt?
Känner du inte att det kan vara jävligt värt och nyttigt att bara släppa allt och göra vad du vill göra?

Lägenhet. Jag har en lägenhet, yes jag har köpt min lägenhet och har ett fett lån. Vad gör jag? Joo, jag hyr ut min lägenhet.
Nu är inte allas bosituation som min men saker går alltid att lösa.

Pengar. Pengar om något är det största problemet, det är nåt jag inte säger emot.
Men jag kan säga så här, det är inte svårt att spara det handlar bara om att prioritera. Godistrejka, alkoholstrejka, tänk på vad du handlar för mat, köp inte nya kläder så länge det verkligen verkligen inte är nödvändigt, du vet säkert själv vad som drar iväg när det gäller pengar för din del som egentligen inte är nödvändiga saker, som du faktiskt klarar dig utan under den tiden du sparar till någon som kommer väga upp det där så jävla mycket.
Har du en lägenhet, ta större lån på den?
Om jag inte har nog med pengar men bestämmer mig för att dra utomlands så kommer jag göra det. Visst det kan kännas tungt men när jag kommer tillbaka till sverige så får jag jobba röven av mig och säljer jag lägenheten så vet jag att jag kommer få tillbaka den summan. För vi snackar inte om ett lån på flera 100 tusen extra.
Låna pengar, familj? Ja jag vet inte, använd fantasin.
Tänk.

Jag antar att det jag vill säga är bara att ingenting är omöjligt men det är för mycket snack och liten verksta och jag är så trött på det.
Jag antar att det jag egentligen är mest trött på är alla och deras respektive som dom behandlar som jävla gossedjur.
Varje gång så ser jag det, det där lyckliga paret som ser ut som att dom kommer bli gammla tillsammans, pratet om hur mycket någon älskar en annan och vad dom skulle kunna ge upp för den här personen and so on. Saker en del skippar bara för att dom vill vara med den andre, eller skit som tas bara för att man är kär, hur viktig en person kan bli och omvärlden bara glider längre och längre ifrån.
För att sen se hur allt försvinner. Höra om ångern eller besvikelsen, se tårar, ilska och upptäkten av att omvärlden inte är den samma längre, vännerna man hade och prioriterade är inte lika nära längre. Att se allt som kan komma ur det.

Jag säger inte att det är så det är jämt, och att det alltid slutar på ett dåligt sätt med tårar osv. Nej nej.
Jag säger bara att jag har sett det för ofta i min omgivning.
Jag säger inte heller att jag är bättre, jag pratar också från egen erfarenhet. Men jag är inte i det läget nu och har inte varit där på länge och jag tänker göra mitt bästa för att inte hamna i det läget igen. Inte själva kärleken, utan den delen om att glömma bort allt annat som varit viktigt i livet och inte glömma bort mig själv och vad som är viktigt för just mig. Inte någon annan.
Jag  jobbar på det.

Ännu ett nattligt inlägg som helt och hållet spårade ur.
Jag är ju expert på att tänka och jag antar att jag också gör det bäst så här sent, när jag egentligen borde sova.
Jag vill tillägga att jag är ingen bitterfitta egentligen, men livet är upp och ner. Vissa dagar känns det som att jag svävar på moln och andra dagar känns det som att jag bara vill ligga på marken och kolla upp mot stjärnorna och aldrig resa mig.

Jag tror att det var länge sen jag faktiskt fick lätta på hjärtat, ordentligt. Inte bara prata om saker utan verkligen PRATA om det och känna att personen lyssnar och att jag faktiskt får ur mig nåt. För det är väl inte bara jag som har kännt att det går att prata om saker men att det i slutendan inte spelade någon roll alls. Tyngden är fortfarande den samma och man har fortfarande känslan och behovet av att skrika ut allt?

Är det någon som delar mina tankar? Av er nu som faktiskt orkat läsa allt det här.
Jag lägger ju faktiskt ut mig lite här så lite respons skulle ju vara trevligt. Lite ge och ta maybe?

The Black Seeds - Good People (get together)

Eftersom att det av någon anledning inte går att lägga in videon här av någon anledning så får jag länka ist.
Lyssna people.

Nämn inte att det är rea, låt mig inte klicka runt på nätet, släpp inte lös mig bland massa äffärer.. Men framförallt, gör inte det när jag egentligen inte har råd att spendera massa pengar!
Nu var det gjort, jag är numera 2000kr fattigare bara efter några musklick. Nu tror jag i och för sig inte att jag kommer behålla alla kläderna, but still.
Jag är en arbetslös qwinna som längtar efter sol och värme, aight? Cut me some slack.

Här har ni mig i mina otroligt fina glasögon.
Okej, nej det är inte mina glasögon som jag har hela tiden (har fortfarande inte hittat några jag vill ha), det här är mina läsglasögon.
Just nu ligger jag i sängen och degar. Vet inte varför men kände mig snäll idag så kände att jag kunde dela med mig av denna fagra bild. Kanske för att ni söta (Ja i mina tankar är ni söta som fan och jag vill pussa på er alla och mata er med kakor) har typ dubblats bara över dagen och jag vet inte varför. Eller kanske för att jag har fått några kommentarer fler (dvs från typ 1 i veckan till  typ 4(?) på några dagar.
Det kan vara en anledning till att jag känner mig lite extra taggad på att faktiskt lägga ner lite mer energi på den här bloggen.
Men om det skulle ploppa upp flera kommentarer så kanske jag faktiskt skulle anstränga mig när det gäller bilderna och själva skrivandet *blink blink*.

Imorgon ska jag hur som helst till söder och ANT med rockstar. Tänkte äntligen ta tag i min piercing som jag stör mig så jävla mycket på. Den har läkt snett så tänker ta om den för orkar verkligen inte hålla på och fösöka få den rak med tungan hela tiden när det är fullkomligt omöjligt och jag bara ser allmänt dum ut med tungan under läppen, ja ni kan ju tänka er själva.
Har funderat lite mera på min tattoo och är sugen på att göra den snart men måste tänka på ekonomin också, så får se vad som händer!

Hur som helst, om jag hinner så tänkte jag dra och kolla glasögon, måste verkligen hitta några snart för jag ser verkligen som en jävla kratta. Okej, kanske inte fullt så dåligt men behöver glasögon.

Fan va jag svär hela jävla tiden...

Det finns många gånger i livet jag önskar att jag vore kille, blandannat när jag ser snygga kläder!
Tycker det är myycket lättare att shoppa åt killar och inte nog med det så är det kul som fan. Jag vet att jag hade varit galet snygg som kille haha ;)
Anywayzzz.. boys, ta efter det här! Tips från coachen. Bortse från skorna på dom två nedersta, diggar inte alls!

Nu drar jag på jobbintervju i Norrtälje, wish me luck!
Det kanske är någon som är taggad på att ses och ta en fika efter det? Txt me!

kyss

Ouff! Sicken helg.. och OM det kostar att ligga på topp!
Kort och gott så har helgen varit awesome, spenderades ute på landet med fina människor och det har varit galet mys och jävligt crazy. Kaos kanske man kan säga.
Hoppas det blir fler liknande dagar/kvällar/nätter/helger.
Så people, öppna era hem nu och så går vi lite bananas!
Jag räknar iallafall med nåt sorts häng i helgen :)

Peace out!

Städade idag och fick en liten nostalgi känga i facet. Det var inte direkt någon "slap!" utan det var mera "kapow!".
Såg till och med att det var några jäkligt töntiga stavfel bara för att jag skrev det as fort så att jag skulle hinna lägga det på lådan.

Hemma igen.
Kan börja med att säga att jag hatar SL, ibland. Skulle till Vallentuna idag för att hooka med rockstar, hoppade av i söderhall och skulle byta till 665an. Det snöade som in i helvete .. och nu till det bästa. Jag fick stå och vänta på bussen i en fucking timme! Okej, den var inte en timme försenad (jag drog när den var 35 min försenad), men den sammanlagda tiden som jag fick stå ute i snön var en timme. EN TIMME! Ja, jag blir as bitter när jag tänker på det. Fuck torka håret efter jag hade duschat i morse, fuck sminka sig.. totaly waste.
Sen kan jag i och för sig säga att rockstar kompenserade upp det ganska så bra. Det blev chill framför Remember me (som är för bra!) och sen The tourist på bio, också helt värd!

Fredag är det fest hemma hos mio och jag är taggad!

Puss på er lovers och god natt!

"Love is not love which alters when it alteration finds. Or bends with the remover to remove. Oh no! It is an ever fixed mark that looks on tempests and is never shaken."

Grejen är den att jag kan inte sluta älta det där i mitt huvud, det är inte så farligt egentligen men av någon anledning så kommer det upp bilder i mitt huvud och jag känner vad jag kände då.

Nåt annat som ploppar upp i mitt huvud ibland är om hon saknar mig. Finns det någon känsla av att nåt fattas? Att jag fattas?

Jag tror jag känner mig stressad, jag tror jag har ångest över vissa saker ibland. Stress över framtiden men ändå inte. Ångest över att det finns så många valmöjligheter men ändå inte.
Ångest över att jag inte vill vara kvar i det här landet eller, stress över att tiden går..
Jag är ung men känner mig gammal.. men samtidigt så ung.
Jag vill åstakomma nåt, jag vill komma någonstans i livet. Jag vill vara en person som gör skillnad. Men hur? När ska jag få min uppenbarelse om hur det ska gå till? Stress.. fast ändå inte. Är det bara jag som förstår vad jag menar? Obviously.
Det känns som att mina inlägg är lika förvirrande och otydliga som tankarna i mitt huvud.

Imorn ska jag iallafall bowla och gå på bio med mr rockstar. så det ska bli awesome!

Tänkte faktiskt börja det här inlägget med lite gnäll.
Jag har konstant ont i huvudet och mår illa, inga värktabletter hjälper, har feber till och från och har börjat få ont i magen. Inte nog med att jag mår illa i och med huvudvärkern utan nu ska jag få ont som fan när jag äter också. Jag har lust att gräva ner mig någonstans och dö.
Hur som helst så var jag hos läkaren (efter att ha varit mer eller mindre sjuk i två månader) där någon gång innan jul när jag började må ännu sämmre än vanligt. Visade sig att jag just då hade dragit på mig halsfluss, käkade piller i ca två veckor och sen var det helt borta.
Så idag var jag hos läkaren igen eftersom att det, uppenbarligen, är nå knas med mig. Det är liksom inte meningen att man ska må så här.
Så jag förklarade för läkaren hur det låg till, huvudvärken, magen, illamåendet, sömnproblemen, flimmer i bröstkorgen o hela kroppen, känslan av att jag ska svimma stup i kvarten, hjärtklappningarna and so on.
Läkaren lyssnade på mitt hjärta och lungor samt kollade i halsen och sa att vi skulle ta ett till prov för att se så bacillerna i halsen var borta helt. Proverna visade ingenting och läkaren talade om för mig att han bara kunde råda mig till att gå hem och höra av mig om det blev värre.
Jag talade om för honom att jag inte ville det utan att jag ville att dom tog ett ordentligt blodprov för att se hur mina värden såg ut.
Det jag stör mig på (och anledningen till att jag helst inte går till läkaren) är att dom gör endast det nödvändigaste och billigaste allternativet. Jag får aldrig  känslan av att jag blir tagen seriöst eller som att dom ens bryr sig om att gå till botten med problemet.
Är det verkligen så illa att jag ska behöva tala om för min läkare att jag inte går därifrån förens dom gör det jag vill?
Det hjälper inte heller att jag är så ung som jag är, ungdommar blir aldrig tagna seriöst eller får aldrig den respekten vi förtjänar av äldre. Väldigt sällan i alla fall. Eller är det bara jag som känner så?

Det var gnället det.. nu till lite annat smått och gott.
Har som sagt ny kamera och idag hade jag faktiskt tid att gå ut och knäppa lite kort.. Im in love.
Nur är det bara min andra kamera som ska bli såld och sen är jag nöjd! hehe.

Och i helgen är det öppet hus hos moi.

Har köpt ny kamera people! Canon 50D och förhoppingsvis kommer den redan imorn, annars fredag. Excited or what?!
Så människor, nu har jag till en början en Canon 400D till salu för en billig peng med en del tillbehör. Så let me know om du är intresserad.
Kan eventuellt bli så att jag har en till 400D till salu, beror på om min syster bestämmer sig för att sälja eller inte.
Har en wacom bamboo till salu också, använd kanske två gånger.

Såg på den här filmen igår. Jobbig men bra film, en sån där som man måste hänga med i hela tiden. Skulle säkert behöva se den igen men får bli en annan gång.
Hur som helst så var det vissa moments i den filmen som gjorde att jag tänkte på dig.

"What was there before the big bang? Well, you see, there was no before because before the big bang, time did not exist. Time is a revolving extansion of the universe itself. But what will happen when the universe has finished expanding?"

"When we were separated at 15, I said I would never love anyone else, ever. I would never become attached, I'd never stay put anywhere, I'd have nothing for myself; I decided I would pretend to be alive. And this is what I've been waiting for, all this time, renouncing all possible lives, for one only, with you."

"There comes a time in life where everything seems narrow. Choices have been made. I can only continue on. I know myself like the back of my hand. I can predict my every reaction. My life has been cast in cement with airbags and seatbelts. I've done everything to reach this point and now that I'm here, I'm fucking bored. The hardest thing is knowing whether I'm still alive."

Fick Zumba i Julklapp och idag var det dags att prova ordentligt och jag kan säga att än så länge känns det jävligt värt! Jag blev jäkligt svettig på bara 20min. Det är ganska så svårt med tanke på kordinationen och alla höftrörelser mm, men det är inget man behöver koncentrera sig på nu i början egentligen.
Men kort och gott tror jag att det kommer bli väldigt nice, kul träning helt enkelt!
Petra fick nåt annat som heter nåt med hip hop abs eller nåt sånt, också mycket dans vilket är kul.
Vi har tagit alla mått och om fyra veckor är det dags att ta måtten igen och väga sig.
Så nu ligger jag och Petra i hårdträning med rätt kost. Nice som fan!