Erica Lindholm

You could buy me diamonds, you could buy me pearls
Take me on a cruise around the world
Baby you know I'm worth it
Dinner lit by candles, run my bubble bath
Make love tenderly to last and last
Baby you know I'm worth it
Wanna please wanna keep wanna treat your woman right
Not just told but to show that you know she is worth your time
You will lose if you choose to refuse to put her first
She will if she can't find a man who knows her worth

Cuz a real man knows a real woman when he sees her
And a real woman knows a real man ain't afraid to please her
And a real woman knows a real man always comes first
And a real man just can't deny a woman's worth

If you treat me fairly I'll give you all my goods
Treat you like a real woman should
Baby I know you're worth it
If you never play me, promise not to bluff
I'll hold you down when shit gets rough
Baby I know you're worth it
She rolls the mile makes you smile all the while being true
Don't take for granted the passion that she has for you
You will lose if you choose to refuse to put her first
She will if she can't find a man who knows her worth

Det är lite för att påminna mig själv.


'Cause if it wasn't for all that you tried to do
I wouldn't know just how capable I am to pull through
So I wanna say thank you

'Cause it makes me that much stronger
Makes me work a little bit harder
It makes me that much wiser
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter

Maybe you want her, maybe you need her
Maybe you've started to compare to someone not there.
Maybe you want it, maybe you need it
Maybe it's all you're running from?
Perfection will not come.

Maybe you want her, maybe you need her,
Maybe you had her, maybe you lost her to another.

"What if you wake up some day and you're not angry anymore?"

Just nu går inte livet riktigt som jag vill det, har för mycket motgångar känns det som.
Jag kommer ut starkare, like always.. men jag är trött på att det ska bli så här så pass ofta. Kan jag inte få glida på en räkmacka för en gångs skull?

Jag har öppnat mig lite mer för några människor och för varje gång jag gör det så har jag insett saker, eller börjat fundera på saker.
Hur kom jag ur allt egentligen? Jag vet att det har påverkat mig men när jag tänker efter så känns det som att det borde ha påverkat mig mera. Är det kanske så att jag inte har märkt än hur skev i huvudet jag blivit av det? Eller att jag bara inte ser hur omfattande det egentligen är. Att alla ser men inte jag, eller verkligen inte alla utan snarare min mamma. Ser hon mönstret? Gör någon annan det kanske?
Begraver jag allting så pass djupt? För nu när jag tänker på det så borde jag verkligen må sämre än vad jag gör.
Det jobbiga är att jag vet att jag är arg, jag är så arg ibland att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill inte vara arg och jag låter mig inte vara så pass arg och ledsen som jag ibland vill vara. Men när jag sitter och funderar på allt så känner jag en del av min ilska och jag vet att jag borde känna mer.
Svammel.

Det känns inte som att jag har någon tid att blogg längre, eller egentligen har jag det men vet inte om jag har så mycket vettigt att skriva. Sen blir det svårt när jag inte har någon fast punkt där jag bor.
Nu kommer jag däremot ha det i ca två månader framöver, så får väl se om jag kommer på bättre tankar.

Jag har ingen lust att klaga på saker men det kan väl inte vara helt fel o säga att jag känner mig jäkligt ensam ibland. Vilket jag antar att det inte bara är jag som gör.
Och nu när Petra är borta, mamma också ett tag till och mormor i två månader så känns det bara ännu mera tomt.
Det känns att min syster är långt bort redan och det tär.